Trainee på JM

Det hör till vardagen att prata om vädret här på bygget, och säkert på alla andra byggen också.
Mot vinterhalvåret pratas det konstant om snö.
När kommer snön?
Kommer det någon snö?
Hur gör vi när snön kommer?
Hinner vi göra detta innan snön?
Har någon kollat vädret, ska det snöa imorn?
Kommer det ens någon snö i år?

Man kan då tycka att man ska vara förberedd på när snön kommer.
Men nej.
I år har det vart lite som barnsagan där pojken ropar att vargen kommer. Tillslut så tror ingen på honom när han varnar för vargen.
När snön har dröjt så länge som den har gjort i år, iaf jämfört med de två föregående vintrarna, så börjar man tillslut agera som om det faktiskt inte kommer falla någon snö denna vinter.
Mycket farligt!

Nu står vi här. Och letar grejer.
De göms under snön.

Vi har dock ett briljant förslag!
Emma, vår arbetsledare på inredning, föreslog att man ska ta ett foto över bygget taget uppifrån kranen. Detta tas innan snön kommer och man kan sen använda fotot som en karta över bygget. Så att man kan hitta alla prylar.

Det hör i och för sig till saken att det har kommit cirka 5 cm snö, max!
Så summan av kardemumman är kanske bara att vi är dåliga på att leta?

Det här med att en byggarbetsplats skulle ha en ganska hård och tuff atmosfär är inte riktigt sant.
Dagens inlägg kommer om något visa att det finns en helt annan sida av myntet!

Under dagens mörka morgon har den lilla musen Musse räddats från en säker död.
I en pålplint hittades en burrig liten varelse som hade kunnat bli ingjuten och fast i betongen för all framtid.
Nu har han istället fått ett mumsigt äpple att knapra på, och oj vad han åt!
Musse har även fått ett litet hus, ombonat med inredningsvalet - återvunnet och naturnära. dvs tidningspapper.

Men som sagt. Den där hårda atmosfären som det ibland pratas om. Den finns inte här.
Att ta sig tid att rädda lilla Musse tycker jag visar på ett stort hjärta :)
Och om man ska bli lite sentimental såhär kring jul så får man väl tillägga att det måste ja ena sjuhelsikes hus vi får upp här på JM när det är killar med hjärta av guld som bygger dem! har jag inte rätt eller?

Jag stirrar på bloggen.
Den tittar tillbaka upp på mig från dataskärmen och känner sig försummad.
Jag får nog erkänna att känslorna är befogade.

Snön lyser med sin frånvaro. -Bra för bygget men extremt dåligt för julstämningen!!!
Ska det vara såhär så kan vi lika gärna fira midsommar istället för julafton för det är ungefär samma väderlek. plus/minus några grader kanske.
Men näe, inte ska vädret få förstöra julen! Här i hägernäs gör vi vårt bästa för att skapa julkänsla :)
Lucia idag och snart bara en vecka kvar till julafton! Underbart!
På bygget flödar julpysslet :) Våra hantverkare är helt fantastiska!
-Vem har inte alltid önskat sig en snöflinga i najtråd?? :)

Nog hinner vi arbeta oxå! Det vill jag lova :)
Kan vara därför bloggen har blivit lite försummad. Jag brukar tjata om att veckorna går så himla fort!
Men så ser det ut, jag förstår inte vart tiden tar vägen...

En vanlig dag:
Jag vaknar av väckarklockan 04:55, tänker den klassiska tanken "men det kan inte vara dags än, jag gick ju nyss och la mig?!"
Efter att ha snoozat alldeles för länge och äntligen gått upp och håller på att göra mig iordning följer nästa tanke "När jag kommer hem från jobbet idag då ska jag minsann sova på en gång" (vilken man aldrig någonsin genomför)
Sätter mig i bilen. Svär över folk som är inkapabla att använda sina blinkers. Svär över folk som kör i bussfilen. (trots att det då och då förekommer att jag själv hamnar där).
Fylls av lycka när jag bläddrar runt på radion och hamnar på Vinyl som kör julmusik!
Kommer till jobbet. Håller tummarna att det ska finnas någon parkering. gärna en där man bara kan köra rakt in för det här med fickparkering är inte riktigt min grej.
Intar position på jobbet och dricker dagens första kopp kaffe.
Hinner komma igång med arbetet, poff! så är det dags för frukostfika.
Jobbar vidare. Poff! Så tittar någon in i rummet och frågar om man inte hade tänkt ta nån lunch idag? (tittar på klockan och känner magen kurra, inser att det va lunch för 10 minuter sen)
Och i samma visa fortsätter dagen tills att jag helt plötsligt sitter i bilen igen och är påväg hem! Vart tar tiden vägen!? -Och varför kan tiden inte gå lika fort när man ska ta sig hem genom bilkö från Täby till Globen??!

Jag tror på det där med att tiden går långsamt när man har tråkigt och fort när man har roligt.
Eftersom att min tid går i rymdraketsfart så måste det ju vara en konsekvens av hur roligt jag har på jobbet va?!
Det är iaf min teori.