Glad sommar!
Efterlysning!
färg livar upp!
Jag vågar inte riktigt tänka på hur många inlägg som jag startar med "tiden går fort" men det är min första tanke nästan varje gång jag loggar in i bloggen och återigen ska försöka sammanfatta vad som har hänt de senaste dagarna.
Efter drygt ett år är jag nu tillbaka på kalkylavdelningen där min JM-resa började förra våren i och med att jag gjorde mitt examensarbete hos JM. Det känns kul att få sluta cirkeln :)
De första dagarna här har bara runnit iväg. Idag sitter jag nu och mängdar innerväggar, något som måste vara ett av de mest rogivande jobben som finns för det finns inte en chans att få sifforna rätt om man försöker göra flera saker samtidigt. Så jag går in i min siffer-bubbla och räknar, väl inne i denna bubbla så rinner timmarna iväg fort!
Siffror, ritningar, Excel och skrivbordsjobb är kanske inte den inriktning jag kommer vilja gå gällande min framtid på JM, mitt hjärta bultar för livet ute i produktion. - Men samtidigt, vem kan motstå ett arbete där färgpennor är ett av de främsta hjälpmedlen!? ;)
Det här med att alltid vara ny på ett ställe som vi traineer är genom att vi byter arbetsplats och arbetsuppgifter så ofta är inte helt lätt att vänja sig vid. Men jag försöker vara som en svamp och suga i mig alla erfarenheter jag bara kan från varje ställe jag jobbar på. Nu är det kalkyl som gäller och det är dags att göra mer plats i huvudet för nya lärdomar.
Nya tider, nya utmaningar
Det känns inte riktigt som sista dagen på projektering. Särskilt inte om jag tar en blick över mitt skribord. Det är papper överallt och jag en lite uppgifter kvar att avsluta innan den här dagen lider mot sitt slut. Efter att allt jobb är klart får det nog bli en storstädning av skrivbordet.
Igår kväll bakade jag utkilnings-muffins på löpande band, det gäller ju att lämna denna avdelning med ett gott minne av mig ;)
Är det nu jag ska försöka sammanfatta vad som har hänt under dessa månader?!
Jag gör ett försök...
Jag har gått på fler möten än jag trodde att jag skulle beta av under en hel livstid.
Jag har verkligen lärt mig att uppskatta att ritningar går att beställa hålade!
Just på tal om ritningar så börjar jag bli en fena på ritningshantering och att hitta i ritningarna. Något som kanske kan låta som världens enklaste grej, men enligt mig kräver det en viss inkörningsperiod.
Driftkort och installationer över lag är nu inte rena grekiskan, det har uppdaterats till danska. Det är inte helt lätt att förstå allt men det artar sig.
Jag har lärt mig lite om mycket, och samtidigt mycket om mycket!
Det är inte detaljerna som jag kommer ta med mig, det är helheten. Helhetsförståelsen för hur många olika delar som ingår i projektering och hur projekteringen sträcker sig över hela projektets levnadstid.
Tiden går fort när man har roligt!
Riktigt så fort som ovan går det tyvärr inte att få upp ett bostadshus men det är kul att se förändringen.
När man jobbar ute på bygget så smyger sig varje ny våning på, likt dagarna innan julafton. Man jobbar på men lägger inte riktigt märke till hur snabbt saker och ting förändras. Och poff! så är det julafton. eller ja jag menar inflytt.
Man är lite för nära för att se helheten. Men tar man ett steg tillbaka ja då ser man hur bygget växer framför ögonen på en likt hur en sockerkaka sväller i ugnen.
-Ja, jag gillar metaforer lite föööööör mycket.
Undra hur en liknande film skulle se ut för projektering?! Skulle man kanske börja filmen med ett tomt skrivbord och en almanacka där möten och ritningshögar växer och växer.. Näe det är inte lika lätt att fysiskt visa hur projekteringen går framåt men egentligen ger ovantående film en bra bild av vad projekteringen mynnar ut i.
rörigt, ett ord som berör?
Nu är det svårt att vara objektiv i denna fråga eftersom att byggbranschen är där jag håller till. Rätta mig om jag har fel nu! Men är det inte så att alla i byggbranschen är besatta av ordvitsar?
-eller är det bara jag?!
Är det verkligen bara jag som nästan studsar av lycka när jag utan egentlig mening lyckas få in order "rörigt" i ett mail till just VVS-konsulten!?
De bästa ordvitsarna är ändå de som inte är avsiktliga.
Rörigt värre. OBS, ej ett JM projekt. Bilden är tagen på systembolaget i kungens kurva. Krävs ett visst intresse för installationer för att släppa blicken från hyllorna travade med goda viner och ta sig tid att fascineras av det organiserade rör-kaoset i taket, missa inte detta om ni någon gång är i kungens kurva!
I övrigt råder nu stormen före lugnet snarare än "lugnet före stormen"
Semester är det där magiska ordet som just nu ligger på allas läppar. Man kryssar av nedräkningen i almanackan, inhandlar säsongens nya badkläder, köper de första svenska jordgubbarna och börjar inse att beach 2012 nog får bli beach 2013... Men samtidigt så kryper alla dead-lines närmare. Alla moment inom projekten som man under hela våren har pratat om ska "vara klart innan semestern"
- ja det börjar bli dags att bli klara nu.
Med bara 6 dagar kvar att jobba på projektering så gillar jag att det samtidigt är dags att knyta ihop många uppgifter, det känns som ett naturligt avslut snarare än att få lämna allt mitt
uppe i.
Separationsångest och favoriter
Det har vart lite tyst här på senaste.
Anledningen till detta?
Ja inspirationen till att skriva har varit på annat håll. Men precis när jag kände att det va dags att officiellt ge bloggen en paus så började jag sakna den. Separationsångest? - ja lite.
Men så slog mig tanken att det är nästan ett år sedan som jag fick besked om att jag hade fått trainee-platsen på JM. Lite mer än ett år sedan som jag lämnade in och redovisade mitt exjobb. Jag gjorde mitt exjobb på kalkylavdelningen här på JM i Stockholm och om två veckor sluts cirkeln då jag ska tillbaka till just kalkyl.
I alla dessa funderingar om hur mycket som kan hända på ett år så slog tanken mig att det sitter nog ganska många nykläckta ingenjörer där ute nu som ska söka sitt första jobb eller som kanske precis har fått en anställning på just JM. Och om någon av er ramlar in på just denna blogg för att få reda lite på om hur det är att som relativt nu i arbetslivet hamna på just JM så vill jag inte att ni ska mötas av en ouppdaterad blogg. Det finns så mycket att berätta och så mycket att lära så nu får det bli lite ordning i bloggen igen! :)
En salig blandning bilder som ändå speglar de olika saker som händer under en vanlig dag på jobbet.
Med bara två veckor kvar på projektering är det snart dags att ta ett steg tillbaka och utvärdera vad jag har lärt mig under den här tiden. Men riktigt där är jag inte än så jag kan väl istället berätta vad som hittills har vart roligast.
- Närheten till projektet. Att sitta inne på kontoret och grotta i ritningar och sakfrågor för att sedan få se hur projektet börjar gå från ritning till faktiskt byggnad. Det är det roligaste, när man får se hur det växer fram i verkligheten.
- Problemlösning. Det är kanske inte allas favoritsysselsättning och alla problem är inte roliga att ta i. Men på något mirakulöst sätt så hittar vi alltid en lösning. Den biten gillar jag verkligen.
-Variation. Egentligen vill jag nog uppgradera denna till förstaplatsen. Att ena dagen eller ena timmen sitta och diskutera fläktar och driftkort till att nästa timme diskutera vilka växter som ska finnas på innergården eller hur vi bäst marknadsför projektet... variation! Det kan ibland få en att känna att saker och ting är lite rörigt men tar man ett steg tillbaka så ser man hur allt hänger samman. Det är ändå någons hem som vi försöker projektera fram.
Fyra veckor...
Jag kanske inte ska oroa mig om jag inte är fullärd i projektering än. Det har på fredag gått fyra veckor. Känns länge men egentligen är det som en kopp i havet.
Men jag snappar upp så mycket jag bara kan av både det ena och det andra.
Att försöka sortera och strukturera tankarna kring vad jag hittills har vart med om och lärt mig ger nog mer skada än nytta… Just nu får all ny information ligga och dra lite i bakhuvudet under tiden som jag ständigt försöker fylla skallen med nytt.
Om jag skulle välja rakt upp och ner idag om jag skulle jobba på kontoret eller i produktion så bankar nog hjärtat hårdast för produktion. Men just därför är den här tiden på kontoret värd mer än guld! Det är lite som att få veta Marabous hemliga recept för mjölkchoklad när ens framtida jobb är att tillverka och paketera just den chokladkakan.
Det är en blick in i ett annat arbete som lätt glöms bort när man står ute på marken och ska gjuta bottenplattan för det nya huset. Självklart förstår väl alla att det krävs ett förarbete innan man kan börja smälla upp hus här och där. Att vara med i det förarbetet är otroligt lärorikt och en chans om jag verkligen försöker ta vara på.
Sen är det inte alltid man har stenkoll på vad som sägs på alla dessa samordningsmöten.
Ett exempel är gårdagens installationssamordningsmöte. Prat om installationer är inte sällan som att lyssna på en högmässa på latin. Det låter fint men jag har ingen aning om vad alla de där grejerna betyder. Tids nog ska jag nog få lite bättre koll på installations-språket. Men för nu så erkänner jag mig besegrad av detta främmande språk bestående av valfria kombinationer med bokstäver och siffror.
Förutom möten, som visserligen tar en stor del av tiden, så har vi vart ute på lite äventyr.
Vi har vart uppe och klättrat på en vind och letat rätt på en ljuddämpare.
Markus ser så där lagom nöjd ut varje gång jag smyger fram min kamera. Men vad gör man inte för bloggens skull? Om jag inte smygfotade mina kära kollegor så skulle ni mest få se bilder på mitt skrivbord. Eller ja, bilder på alla de papper som döljer mitt skrivbord...
Inte helt enkelt..
Det är otroligt vad saker och ting kan förändras snabbt när man lägger svart på vitt och ställer sig frågan...
- hur gör vi detta i verkligheten?!
Något som återkommer ofta oavsett vilket möte man sitter på är ändå konstaterandet att "om inte vi kan lösa det i detta rummet så blir det ju inte enklare att lösa det ute på bygget".
Det ligger ganska mycket i det.
Problemlösning genom samordning eller samordning genom problemlösning?
Det är nog omöjligt att få ett projekt färdigplanerat in i minsta detalj utan att det sedan i byggskedet uppstår minsta krock eller frågetecken, men ju fler saker vi löser och grottar ner oss i nu desto mer jobb besparar vi förhoppningsvis de som arbetar i produktion.
Idag har vi iaf vandrat många varv i 3D-modellen över vårt projekt.
Teknikens under! Det känns lite som att vara mitt i ett tv-spel.
Många bäckar små...
Och även om det är svårt att föreställa sig så ska gropen på bilden inom kort bli någons nya hem :)
Vi ska "bara" sätta dit ett hus oxå :P
Många bäckar små blir till en stor å.
Lite så är de första intrycken av projektering.
Samordning, samordning och återigen samordning.
Det är inte en helt rak väg som ett projekt färdas efter när det ska gå från en bit mark till bostäder.
Alla intressen ska få en lösning utan kollisioner. Inte helt lätt. Tänkt dig lite hur det blir om du lägger ner tillexempel ett par hörlurar i jackfickan.
De är ihoprullade fint när du lägger ner dem men när du ska ha dem igen så har det bildats ett oändligt trassel. Kanske är det lite som när man löser en krock mellan två intressen, att när du precis har löst det så är allt bra men två minuter senare upptäcker man att den nya lösningen skapade en ny krock!?
Återigen. ledordet är samordning! Och det är fruktansvärt intressant att se vilket jobb som gömmer sig bakom de handlingar som vi sedan ska bygga utefter.
Det är bara dag tre på min nya arbetsplats men det känns som att jag kommer lära mig otroligt mycket här! :)
Nya utmaningar :)
Nytt block, ny arbetsplats, nya arbetskamrater och nya ansvarsområden.
Denna fina blomma stod välkomnande på mitt skrivbord när jag kom in till kontoret i måndags. Undrar hur länge den kommer vara fin?!
Är detta någon form av inträdesprov? vill de se hur länga jag kan hålla denna vid liv?!
Jag har inte särskilt gröna fingrar.
Under detta block har jag sällskap av en annan trainee, Johan. Undrar lite lätt om jag kan få honom att gästblogga om jag erbjuder mig att sköta hans krukväxt oxå. (under den förutsättningen att han inte kommer på mig med att vara en riktig växtdödare)
Mellan varje block har vi en vecka med kurser och utbildningar. Förra veckan var fullspäckad med sådant!
Lean Lean Lean var ledorden på stor del av utbildningsveckan.
Lär genom lek kan vara ett sätt att få infon att gå in i huvudet.
Lär genom tävling visade sig dock vara ännu mer effektivt när vi i torsdags spelande Lean-spelet. 
Det såg inte så jätteljust ut för vårat lila lag under de första spelomgångarna men vi slog bra från underläge inför sista omgången och gick in som tvåa! starkt jobbat tyckte vi! Och när man övervakas av produktionschefen och chefen för produktionsutveckling så lär man se till att prestera :)
Dags för nya äventyr!
Min sista dag i Hägernäs idag.
Det känns himla ledsamt.
Samtidigt så är det otroligt spännande att gå vidare till någonting nytt!
Nästa vecka väntar utbildning tillsammans med alla de andra traineerna :)
Och vecka 9 börjar jag jobba på projektering.
Så det är blandade känslor, jag ÄLSKAR bygget här men samtidigt ser jag enormt mycket fram emot att ta nästa steg och få en inblick i projektering :)
Det är väl något speciellt med ens första bygge.
Här försökte Stålis lära min naja. Det gick sådär. Att se mig försöka använda en najtång var nog lite som att se en kille försöka göra en fläta för första gången, något ansträngt och krångligt.
Här gjöt jag betong för första gången. En vacker gjutardag tillsammans med Filip och Danne, med regn slåendes i sidled, en piskande vind och betong upp till knäna. förutom att det tog två veckor att bli torr och varm efteråt så var det en kanondag! :)
Här försökte en snickarlärling lära mig att spika. Kraft och precision var inte riktigt två grejer som jag kunde få med i samma moment, antingen slog jag hårt eller så slog jag på spiken.
Här lärde jag mig av vår underbara kranförare Adde att just kranförare måste vara byggets coolaste jobb!
Här sprang jag runt med Danne under den soliga hösten och lärde mig att det där med utsättning var grymt mycket roligare på riktigt än det var i skolan.
Här fick jag den bästa introduktion man kan få när man ska jobba i produktion!
Hantverkare, basar, UE, arbetsledare, chefer.. Ni är guld! Jag kunde inte ha fått en bättre start på JM!
Som avslutning. (inte för bloggen för den fortsätter vara igång även på nästa ställe)
Men som avslutning på mina FANTASTISKA veckor i Hägernäs så bjuder jag på en bildbomb.
minus 15!
En bild säger mer än tusen ord?
Det är iaf rysligt kallt idag!
Att frysa är kanske inte den underbaraste känslan i världen.
Och för någon som är så klumpig som jag är det inte helt ultimat när marken täcks av is.
Men ändå älskar jag dagarna här!
24 veckor har gått. Och inte en enda dag under dessa veckor har en dag varit lik den andra.
Hur mycket erfarenhet jag än suger in så dyker det hela tiden upp nya frågor, utmaningar, utryck och lösningar.
Nu när dagarna för första blocket i produktion går mot sitt slut, så måste jag ändå få uppmärksamma hur fantastiskt mitt första halvår på JM har varit! Även om jag kanske skulle föredra +15 grader och sol. ;)
Det är så vackert. . .
Kylan kan bli lite irriterande, blåsten kan man störa sig på, matlådan kan vara tråkig vissa dagar, skrivaren vill man kasta ut genom fönstret... men aldrig utsikten, den förbli underbar! :)
Livet, jobbet och dagarna rullar på ute i Hägernäs.
Det känns lite som dagarna innan julafton. det är full rulle överallt! hela "fabriken" tuffar på med en redig fart!
Det närmar sig första inflytt för etapp 1 samtidigt som etapp tvås första bjälklag snart ska se dagens ljus.
Kylan är en utmaning. Och nu kommer tydligen "rysskylan" snart att svepa in över oss också. Det leder till en tankenöt, hur många par långkalsonger kan man få in under ett par byxor? och hur många behövs det för att inte frysa när eller om temperaturen kryper ner mot minus 18?
Tillbaka till ämnet väder och kläder.
det va ju hemskt länge jag lyckades hålla mig ifrån det ämnet ;)
De vackra bilderna i dagens inlägg är ärligt stulna från Adde och Micke.
Go for it!! Sök till Traineeprogrammet 2012!!
Ta chansen att få samma kanonstart som jag har fått inom JM!
Sök JMs Traineeprogram med inriktning produktion!
Du kan förvänta dig en arbetsgivare som verkligen låter dig utvecklas!
Ett arbete där ingen dag är den andra lik och där du träffar en härlig blandning av människor varje dag!
Här finns så många duktiga tjänstemän och hantverkare som alla delar med sig av sina erfarenheter och sin kunskap! Du kommer att få fantastiska medarbetare hos oss!
Jag har snart gjort en fjärdedel av min tid som Trainee och varje dag lär jag mig nya saker!
Jag stormtrivs med att vara en del av den stora "bostadsfabriken" JM!
Jag har inte ångrat en sekund att jag tog chansen sökte! Gör det du oxå! Platsen kan bli din!
Sök senast 2012-02-12 !!!
Ansökan gör du här!
Missa inte att träffa mig och mina medarbetare från JM på KTH Haninges arbetsmarknadsdag, KHAD
den 3e Februari!
Mount Everest, jag syftar faktiskt inte på vintern denna gång!
Väder väder väder. Det är vad vi pratar om och vad vi tänker på. Förutom JM:s intranät så är SMHI nog den mest frekvent besökta sidan i min internethistorik.
Så därför kanske jag skulle lämna det ämnet åt sidan lite. För ingen har väl missat att det är snö och minusgrader ute va? 
Jag är, som tidigare nämnt, inne på de sista veckorna här nu.
I måndags när vi uppdaterade kalendertavlan i fikarummet så var det dags för vecka 7 att ta plats på tavlan bland de andra fyra veckorna. Där i sista rutan står det "Malins sista dag"
Jag sluter cirkeln med min tid i Hägernäs genom att gå med Stom igen. Jag började mina första veckor med Stomlaget och jag avslutar mina sista veckor med Stomlagets arbetsledare.
Det är full rulle här kan man säga och jag undrar om man någonsin blir fullärd?
Var dag har sina nya utmaningar och framför allt problem, eller iaf trösklar som man behöver ta sig över. Ibland är de där trösklarna lika höga som Mount Everest. Ibland är de bara som en dammhög som man lätt stryker bort med ena foten. Det är tur att vi är många kloka hjärnor som kan samarbeta när de där Mount Everest problemen kommer :)
Nu ska jag ut i kylan.
Over and out.
Hej igen!
Första blogg-dagen på det nya året startade jag med en riktigt kaosmorgon!
Men tillslut kom jag äntligen till jobbet :) Och mitt hjärta värms av att snön vräker ner :)
Det är lite fult att älska snö när man jobbar i produktion, det är lite som att älska torka om man är grönsaksodlare, eller att älska jordbävningar om man jobbar i porslinsaffär. Men jag kan inte låta bli. Tids nog blir jag nog också formad av mitt jobb och börjar se snön som ett problem. Men än så länge tänker jag älska dessa vita flingor.
Nu lägger sig snön som ett täcke över hela bygget. Så snart börjar det nog ropas på radion om att folk inte hittar sina grejer. Jag har sagt det förr här i bloggen men det är fortfarande lika sant. Det som göms i snö kommer fram i tö, ett uttryck som passar in alldeles ypperligt på en byggarbetsplats.
I dag är första dagen på mina fem sista veckor i Hägernäs. Sorgligt!
Men mer spännande utmaningar väntar när jag nästa block ska försöka lära mig så mkt jag bara kan om projektering, kalkyl, inköp och eftermarknad!
Det kommer att bli intensivt med samtidigt helt fantastiskt, det är jag övertygad om!
Samtidigt som stommen nu drivs upp i etapp 2 av projektet Catalinahöjden så ska vi redan på torsdag denna vecka ha inredningsvisning för kunder på de första planen i etapp 1.
Vad har tiden tagit vägen?
När jag kom hit så hade vi inte ens byggt klart de översta planen. Och nu ska folk snart flytta in?!
Det gäller att inte blinka för då kanske man missar något. Så fort känns det som att tiden går just nu.
Julprojekt på JM :)
Vi ses igen 2012!
Som julklapp till er delar jag med mig av några fina bilder från ett litet sidoprojekt som vi har fixat med här i Hägernäs. Nedan följer även monteringsanvisning för den som vill göra en egen julren.
DELTAGARE:
Planering och idé: Emma, Malin, Micaela, Micke
Idéskiss och bygghandlingar: Joel och Robert
Utsättning: Joel och Robert
Utsågning: Micke och Matte
Bus och spratt: Inredningslärlingar
Ljussättning: Malin och Micaela
Takmontage: Malin, Micaela, Emma och Andreas
MONTERINGSANVISNING:
Steg 1. Drabbas av total julfrossa
Steg 2. Utforska möjligheterna att lyckas få någon genomföra din idé
Steg 3. Hitta en duktig utsättare som kan sätta ut renen efter punkt och prickar.
Steg 4. Hitta en eller två hantverkare som varsamt kan såga ut den vackra kreationen.
Steg 5. Göm renen! Annars kommer någon att hissa upp den någonstans eller gömma den. (inga namn nämnda)
Steg 6. Köp en passande ljusslinga för dekoration.
Steg 7. Köp passande förlängningssladd.
Steg 8. Se till att köpa rätt från början annars måste du köpa en anslutningssladd även.
Steg 9. Hitta en häftpistol. När du inte hittar någon. Bli kreativ.
Steg 10. Ha en arbetsberedning samt riskanalys innan takmontage påbörjas.
Steg 11. Ta hjälp av en lång och händig man
Steg 12. Placera renen på valfritt tak.
Steg 13. Sätt fast renen ordentligt så att den inte rymmer!
Steg 14. Tänd belysningen, invänta mörker och beskåda mästerverket!
Det som göms i snö....
Det hör till vardagen att prata om vädret här på bygget, och säkert på alla andra byggen också.
Mot vinterhalvåret pratas det konstant om snö.
När kommer snön?
Kommer det någon snö?
Hur gör vi när snön kommer?
Hinner vi göra detta innan snön?
Har någon kollat vädret, ska det snöa imorn?
Kommer det ens någon snö i år?
Man kan då tycka att man ska vara förberedd på när snön kommer.
Men nej.
I år har det vart lite som barnsagan där pojken ropar att vargen kommer. Tillslut så tror ingen på honom när han varnar för vargen.
När snön har dröjt så länge som den har gjort i år, iaf jämfört med de två föregående vintrarna, så börjar man tillslut agera som om det faktiskt inte kommer falla någon snö denna vinter.
Mycket farligt!
Nu står vi här. Och letar grejer.
De göms under snön.
Vi har dock ett briljant förslag!
Emma, vår arbetsledare på inredning, föreslog att man ska ta ett foto över bygget taget uppifrån kranen. Detta tas innan snön kommer och man kan sen använda fotot som en karta över bygget. Så att man kan hitta alla prylar.
Det hör i och för sig till saken att det har kommit cirka 5 cm snö, max!
Så summan av kardemumman är kanske bara att vi är dåliga på att leta?
Man eller mus?
Det här med att en byggarbetsplats skulle ha en ganska hård och tuff atmosfär är inte riktigt sant.
Dagens inlägg kommer om något visa att det finns en helt annan sida av myntet!
Under dagens mörka morgon har den lilla musen Musse räddats från en säker död.
I en pålplint hittades en burrig liten varelse som hade kunnat bli ingjuten och fast i betongen för all framtid.
Nu har han istället fått ett mumsigt äpple att knapra på, och oj vad han åt!
Musse har även fått ett litet hus, ombonat med inredningsvalet - återvunnet och naturnära. dvs tidningspapper.
Men som sagt. Den där hårda atmosfären som det ibland pratas om. Den finns inte här.
Att ta sig tid att rädda lilla Musse tycker jag visar på ett stort hjärta :)
Och om man ska bli lite sentimental såhär kring jul så får man väl tillägga att det måste ja ena sjuhelsikes hus vi får upp här på JM när det är killar med hjärta av guld som bygger dem! har jag inte rätt eller?
