Fyra veckor...
Jag kanske inte ska oroa mig om jag inte är fullärd i projektering än. Det har på fredag gått fyra veckor. Känns länge men egentligen är det som en kopp i havet.
Men jag snappar upp så mycket jag bara kan av både det ena och det andra.
Att försöka sortera och strukturera tankarna kring vad jag hittills har vart med om och lärt mig ger nog mer skada än nytta… Just nu får all ny information ligga och dra lite i bakhuvudet under tiden som jag ständigt försöker fylla skallen med nytt.
Om jag skulle välja rakt upp och ner idag om jag skulle jobba på kontoret eller i produktion så bankar nog hjärtat hårdast för produktion. Men just därför är den här tiden på kontoret värd mer än guld! Det är lite som att få veta Marabous hemliga recept för mjölkchoklad när ens framtida jobb är att tillverka och paketera just den chokladkakan.
Det är en blick in i ett annat arbete som lätt glöms bort när man står ute på marken och ska gjuta bottenplattan för det nya huset. Självklart förstår väl alla att det krävs ett förarbete innan man kan börja smälla upp hus här och där. Att vara med i det förarbetet är otroligt lärorikt och en chans om jag verkligen försöker ta vara på.
Sen är det inte alltid man har stenkoll på vad som sägs på alla dessa samordningsmöten.
Ett exempel är gårdagens installationssamordningsmöte. Prat om installationer är inte sällan som att lyssna på en högmässa på latin. Det låter fint men jag har ingen aning om vad alla de där grejerna betyder. Tids nog ska jag nog få lite bättre koll på installations-språket. Men för nu så erkänner jag mig besegrad av detta främmande språk bestående av valfria kombinationer med bokstäver och siffror.
Förutom möten, som visserligen tar en stor del av tiden, så har vi vart ute på lite äventyr.
Vi har vart uppe och klättrat på en vind och letat rätt på en ljuddämpare.
Markus ser så där lagom nöjd ut varje gång jag smyger fram min kamera. Men vad gör man inte för bloggens skull? Om jag inte smygfotade mina kära kollegor så skulle ni mest få se bilder på mitt skrivbord. Eller ja, bilder på alla de papper som döljer mitt skrivbord...
Inte helt enkelt..
Det är otroligt vad saker och ting kan förändras snabbt när man lägger svart på vitt och ställer sig frågan...
- hur gör vi detta i verkligheten?!
Något som återkommer ofta oavsett vilket möte man sitter på är ändå konstaterandet att "om inte vi kan lösa det i detta rummet så blir det ju inte enklare att lösa det ute på bygget".
Det ligger ganska mycket i det.
Problemlösning genom samordning eller samordning genom problemlösning?
Det är nog omöjligt att få ett projekt färdigplanerat in i minsta detalj utan att det sedan i byggskedet uppstår minsta krock eller frågetecken, men ju fler saker vi löser och grottar ner oss i nu desto mer jobb besparar vi förhoppningsvis de som arbetar i produktion.
Idag har vi iaf vandrat många varv i 3D-modellen över vårt projekt.
Teknikens under! Det känns lite som att vara mitt i ett tv-spel.
