Trainee på JM

Efter att ha spenderat några veckor med stomlaget och sedan några veckor med vår utsättare så är det nu dags för ett varv eller två med inredningslaget.

Så nu i Fredags var det dags att hantera något som jag verkligen är sämst på. Spika.
Jag har absolut en del kraft, och jag kan sikta och pricka spikhuvudet. Men jag är fruktansvärt dålig på att utföra dessa två moment samtidigt. Antingen slår jag hårt och bredvid spiken, eller så träffar jag spiken men med så lite kraft att inget händer. Sedan finns det tredje alternativet då jag träffar spiken men viss kraft men i lite fel vinkel så den böjer sig i alla möjliga vinklar. Det fjärde alternativet är att jag slår mig själv på fingrarna, det har tack och lov inte hänt än. En av våra skollärlingar, Fredrik, försökte ge mig vissa tips men...
-Fredrik! Jag såg nog att du stod där och fnissade! ;)

Jag har för övrigt ingen egen hammare än, något som ska åtgärdas snarast. Beställ nån bra replikerade jag när vår arbetsledare Emma frågade vilken typ av hammare jag vill ha. Det var tydligen helt fel svar!
Jag borde kanske ha kunnat räkna ut detta men det visar sig att hammaren är för hantverkaren vad hockeyklubban är för Foppa, det funkar liksom inte med vad som helst. Man ska vara ett med sin hammare.
Denna nya insikt överrumplade mig så nu har jag fortfarande inte beställt någon egen.

Spika tak, på marken...
Jag är enormt nöjd att så är fallet. Höjder är inte riktigt min grej.

Den här bilden är något missvisande. Det ser ut som att det är varm och soligt.
Så var inte fallet resten av dagen. Regnet öste ner resten av dagen och vi spenderade strategiskt nog ganska mkt tid med att utföra arbeten under taket i skydd från regnet. Ändå lyckades jag se ut som en dränkt katt när arbetsdagen var slut.